Matchdag. Blaberg (ja, vi akte bil) rullade ut fran Camp Sweden vid kl 10.00 som planerat (plus- minus 3 timmar...) 20 mil senare fanns vi plats in Innsbruck. Efter att sett Spanien koppla grepp om grupp 4 tog vi en buss till matcharenan. Bussresan kommer troligen att raknas som bastu-sm i ar, fullproppad med svenskafans. "Alla heter Kostas i Athen" sjöngs mer eller mindre konstant hela resan.
Matchreferat behöver vi väl troligen inte lägga fram här utan vi kan nöja oss med att säga att Petter Hansson-laten rullade över halva staplats.
Darefter akte vi hem till taltet som överraskade oss genom att ha öppnat sig själv under dagen lagom till kvällens ösregn...

Nu laddar vi om för Spanien-matchen där vi tyvärr inte har nagra biljetter... om nagon god skäl har ett gäng över kan ni höra av er till produktionsansvarig!

Bildkollage

Malgang i Innsbruck!

Manga ganger nar vi suttit pa sadeln, hungriga, trötta, gratfärdiga och med smärta i hela kroppen har vi drömt oss bort till malgangen... solen skiner, vi rullar sakta in langs en lang gata med lätt nedförslutning och möts av en grillbuffé och varsin öl. Men det blir inte alltid som man tänkt sig...
Vädret spelade oss ett spratt och vi togs emot av ett skyfall modell större. Självklart hade stänkskärmen lossnat tidigare under dagen. Grillbuffén regnade bort och dessutom lag var camping pa en alptopp (tack Camp Sweden). Sista milen klättrade vi upp bredvid backhoppningbackar och skidliftar, genomblöta. När vi rullade in och utmattade ramlade ihop i leran var det ända med en skön känsla i kroppen. No more biking!!! Vara producenter hade förberett med skumpa och det blev en rejäl bankett under kvällen som slutade med gitarr i tältet till ca kl 07 pa morgonen.
Tillgangen till Internet här är ganska begränsad men vi ska försöka uppdatera här under EM när tillfälle ges. Godbitar som "sista etappen i ösregn", "intervju med Klabbe Ingesson" samt liverapporter fran Sveriges matcher kan dyka upp...
Fram till dess far ni halla tillgodo med ett bildkollage med nagra av de otaliga cykelverkstäder vi uppsökt!

Punktering och fotsvamp...

Vi har under resan varit ganska bortskämda med fint väder. Jag har väll pa natt satt förstatt att det maste ju jämna ut sig nagon gang...men sa här? fan vad det har regnat och jävlats med oss sista dagarna. Förutom att vi har bestigit vad som maste ha varit nagra av världens högsta berg, sa har det pa det spöregnat. Sa efter att ha gratit pa cykeln fran klockan 8 pa morgonen till kl 10 pa kvallen sa har vi krypit ner i tält eller alla fyra i blaberg för att nagra timmar senare kliva upp och satta pa oss samma blöta kläder igen och cykla 12 timmar till. Detta har tyvärr resulterat i att vara fötter har typ möglat bort av blöta cykelskor och vi är nedbrytna bade fysiskt och psykiskt.

Sa när vi igar kväll fick var tredje punktering pa 4 mil sa var vi närmare än nagonsin att ge upp men pa natt magiskt sätt (som det alltid är) sa ställer vi oss brevid cykeln och svär lite när vi inser att vi ater igen star utanför en cykelreparatör. Sa vi var ater igen uppe pa hojen och cyklade ater igen gratande till vara kära producenter som fixat en schysst restaurang i alla fall.

Nu till det possitiva för hur jävligt det än var igar och dagarna innan det sa kan inget förstöra att det bara är fem mil kvar till insbrück. Desutom sa följer vi en flod som gar ner fran insbrück som gör att vi inte kommer att behöva bestiga nagra berg. Snart sa är den här cykelturen (som vi kallat för en kul grej) över, det är en fantastik lättnad som sprider sig i kroppen!

Cykel utan broms och sömn utan syre

All good things must come to an end och nu ser även tandemtillem.com ut att närma sig sitt slut.

Gardagen bjöd pa resans sjukaste stigningar hittills. I smaskigt regn dessutom. Killarna fick ge allt vad dom hade i lungor, vader och tarkanaler. Jisses vilket gnäll det var när man nadde etappens högsta punkt. Befoget givetvis, men jisses vilket gnäll.

Här kan Erik och Jörgens mammor sluta läsa ty i de brantaste av nerförsbackar visade P Hansson aterigen upp sig fran sin allra mest diaboliska sida, och den här gangen menade han allvar.

Jörgen berättade för nervöst-skratt-chockade producenter hur bromsarna helt plötsligt slutade fungera och hur han istället bromsade med skosulorna i 55 km/h men det gick inte att fa stopp. Lamnade at sitt ode eller mojligen P Hanssons vilja att döda slutade till sist den fasansfulla färden när den dessutom kringelkrokiga vägen till sist planade ut och Erik kunde hjälpa Jörgen att sätta stopp för en besviken P Hansson med sina fancy cykelskor djupt nerborrade i asfalten.

Givetvis stannade cykeln precis utanför en verkstad och bromsarna var lagade inom fem minuter till P Hansson stora förtret.

Här kan Erik och Jörgens mammor börja läsa igen för till kvällningen bjöd producenterna sina cyklister pa pizza- och pastabuffe. Men dom far fan betala själva.

Natten spenderades pa 4mannabädden i Blaberg pa en Netto-parkering. Mysigt men ganska kvavt. Endast en Netto-anställd städerska tog illa vid sig och förklarade pa nat konstigt sprak att det här är minsann ingen camping! Dom e bra sköna tyskarna! :)

Idag gör vi näst sista etappen. Vill det sig väl tar vi in pa Camp Sweden i Innsbruck imorgon kväll. Vill det sig ganska väl drar vi direkt till Salzburg. Pa med Sverigetröjrona. Det här kan bli nat!

Fredagen den trettonde kom tisdagen den tredje

Efter solsken kommer regn och efter regn kommer Plzen.

Ungefar 6 minuter efter att vi lamnat Prag far vi ett sant dar sms som en exekutiv producent drommer mardrommar om. En mer an lovligt trott P Hansson, som ju faktiskt fatt vila nagra fina dagar i ett mysigt cykelstall i centrala Prag, hade aterigen fatt bakhjulet om bakfoten. Nar jag och Johan timmarna senare checkat ut, kort nagra mil och chillar fett pa en parkering utanfor Plzen borjar regnet smattra sa smatt pa Blabergs tak. Till en borjan ar det mest mysigt och lite tragikomiskt att forestalla sig killarna slitandes i regnet. P Hansson envisas ju med att vagra uppna de uppseendevackande hastigheter runt 60 det tidigare rapporterats om. Pa slutet har han t o m lagt pa bromsen nar han sjalv tycker att det gar lite val fort och da ska det sagas att den cykeln ar fartradd.

I Blaberg var stamningen som mest tryckt nar Johan forsokte begrava ansiktet i ratten i desperation. Han muntrade upp sig sjalv och Patrik genom att sjunga en sang om dagen, ackompanjerad av gitarren. Sekunder senaredar borjade det lacka in vatten genom Blabergs tak. Rida. Ingenstans skymtades Jorgen och Erik och ingen av dom svarade langre pa sms.

Vi lagade taket med en Slotts Guld-platta och fortsatte farden in mot Plzen. Tur vi hade med oss batongen. Osteuropa gjorde sig pamint i sin fulla prakt. Vagpiraterna som Urban varnat om satt samlade langs vagkanten och iaktog oss med hungriga blickar. Regnet tilltog och en mullrande aska hordes i Mordor.

Sa plotsligt, ett ljus i tunneln. Killarna horde antligen av sig och man var i narheten. Vi tog mod till oss och stoppade batongen i Johans solgula Sverigeshorts. Dom skulle inte fa Blaberg. Not without a fight.

Regnet blev till uppehall och pa stadens folktomma torg satt Erik och Jorgen och sag ut som alkoholister i frisorrock.

-Wow, det har ar ju lika stort som Prag, och lika fint.
-Vi skulle bott har istallet for i Prag, det ar ju aven Pilsner Urquells hemstad.
-Ikvall ska vi klubba.

Det marks att utmattningen borjat ta pa omdomet. Det finns anledning till oro.

Kompisar på en cykeljävel

Vi förstår att ni har varit oroliga och antagligen legat sömnlösa i natt. Det var ju ett jäkla gnabb som visades upp på bloggen i går kväll. Men efter en hel del krishantering och insupande av romantisk luft i Prag så löstes alla spänningar upp.



De nyvunna kamraterna cyklade i morse vidare söderut med några tunga bergsetapper i sikte. En läcker camping i Innsbruck hägrar vid horisonten, och den hoppas vi nå under fredagen om allt går som vi hoppas. Dock verkar det inte riktigt göra det för tillfället. För en liten stund sedan fick vi ett mms från grabbarna som just nu befinner sig i Radotin, cirka en halvmil söder om Prag. Bilden säger mer än tusen hemska svordomar.

Going up the Alps

Idag borjar med all sakerhet var storsta utmaning an sa lange. Vi lamnar namligen Prag och tar sikte pa att bestiga alperna under 4 etapper som kommer att fa Tour de France att likna Giro de Mattmar. Alla som har provat att cykla uppfor med en tandemcykel vet att det ar har projektet troligen kommer att falla...
Inte nog med att vi ska agera bergsgetter... det har nu aven visat sig att kvarvarande stracka ar dubbelt sa lang efter att vara producenter har valt att boka in oss pa Camp Sweden, i Innsbruck! 65 mil kvar... kann pa den kroppen!...

Vi ska nu intaga en naringsfattig frukost pa hostelet och sedan sakta men sakert borja klattra uppfor.

Tandem-TV avsnitt 5

Stoppa pressarna! Nu har tandem-tv gjort ett riktigt scoop. Alla nyproducerade och färdigredigerade inslag får läggas åt sidan, detta måste bara visas!
Vi har fått en hemmavideo från Dresden inskickad till oss under dagen. Avsändaren vill gärna vara anonym och det förstår man efter att ha sett klippet. Detta kan stjälpa hela projektet. Känsliga tittare bör vända bort blicken.

Avhopp från Tandem till EM

Da har vi alltsa tyvarr fatt vart forsta avhopp fran Tandem till EM. Stamningen pa cykeln har under de senaste etapperna genom Tyskland gradvis forsamrats...

Det ar alltsa var svenska apa Roger Forsberg som inte langra kommer att delta. Slitningarna mellan honom och varan groda Micke Nilsson blev till slut for stora. Kulmen kom nar Micke under halva etappen till Prag satt och tutade fram "Om du vill bli min fru" med Drangarna (Jugga kan ha varit inblandad). Roger lackade ur och kommer nu istallet fullfolja projektet i foljebilen...

Hela styrkan laddar just nu upp i Prag inför de avslutande bergsetapperna i Alperna. Dagen ägnades åt trampbåt inne i centrala Prag. Jag och Jugga snodde snabbt åt oss soldäcket där man satt i solstolar och åkte baklänges medan producenterna fick trampa. De hämnades dock effektivt genom att backa in i diverse kärleksfulla par som hade tagit en en romantisk roddtur på floden. Stelt, men vi red ut det.

Det återstår nu ca 35 mil innan målgång. P Hansson är skadefri för tillfället och även Jugga verkar vara i hyfsat gott skick. Det mest dramatiska som hände under senaste etappen var nog när vi blev moonade på väg in till Prag! Stort tack till Erika och Emma som hjälper oss med biljetter! :) Nu ska jag klippa hockeyfrilla! Over and out.

TandemTV avsnitt 4

Del 1 av 2. En videodagbok fran livet on the road. Vi vill passa pa att ironiskt tacka aset som kodat Windows Movie Maker. Stort tack for att du dagligen gor vara liv lite mer frustrerande.

Rehab in Dresden

Vi lämnade Berlin för att pa tva dagar ta oss till Dresden. En sträcka (24 mil ca) som borde avverkats utan nagra större problem men som blev mycket tuffare än vi tänkt oss. Vi kom inte iväg förrän kl 12 da producenterna troligen just vaknat ur deras skönhetsömn. Efter att ha valt bort den briljanta ideèn att överraska dem med att ha tagit Blaberg och istället lämna hojen pa parkeringsplatsen drog vi igang ett bra tempo pa P. Hansson i hard motvind, som vanligt...
Kl 20 med ca en mil kvar var det dags igen. P Hanssons hade tappat tre ekrar och hjulet var sa vint att vi hade en skön bromseffekt hela tiden. Detta i kombination med vad som visat sig vara början pa en punktering gjorde att slutet av dagen blev som att bogsera en finlandsfärja i hamn. Det bör kanske tilläggas att vart lagningskit bestar av en skiftnyckel, en extraslang och en frisbee...
Nästa dag fick P. Hansson besöka Heinz Kauffman, en lätt gubbsjuk 80-aring med en gedigen erfarenhet av cykelreparationer. Heinz sydde ihop cykeln pa en halvtimme och darefter tog vi sikte pa Dresden. Nästa punktering kom efter 3 mil...

Naja, vi har nu anlänt till Dresden där vi har en egen vaning hemma hos familjen Bibas som bjuder oss pa mat och tvättar vara klader. Blaberg har fatt en egen parkering där han myser i 30 gradig högsommarvärme. Sweet. Varan privata guide Anne har guidat runt oss pa sevardheter runt i stan under dagen. Vi har även tränat in "3 gringos" i olika kanon. Himlen är dock inte helt molnfri...

Juggas knäproblem är nu pa den nivan att han fick cykla sista milen till Dresden med endast högerbenet. Förhoppningsvis skall dagens vila medföra att han är fit for fight inför morgondagens etapp till Prag (ca 20 mil). Annars kanske vi maste blixtinkalla Christoffer Andersson fran Helsinborg IF som just nu är uppskriven som suppleant nr 1. Nu ska jag spela av Mr Pokerpro 10 Euro. Over and out!

Tandem-TV avsnitt 3!

I det här avsnittet avhandlar vi Rostock, Wittstock samt nåt slott och den där muren i Berlin i ett
vansinnigt tempo! Håll till godo!



Erik & Jörgen sitter i skrivande stund på cykeln på väg mot Finsterwalde där vi övernattar inatt innan vi drar vidare till Dresden. Vi ska väl ta och åka efter antar jag. Biss Dann!

Ich bin ein Berliner

Efter några dagar i centrala Berlin stryker vi numer runt som fyra coola katter och är riktigt inne. På ett tyskt sätt.

För att jobba bort den tydliga turiststämpeln som fanns på oss behövde vi skaffa kunskap. Kunskap har vi inhämtat, bland annat har vi kollat in Checkpoint Charlie och koncentrationslägret Sachenhousen.
- Vi tycker att både Nazism och ryss-kommunism var dåliga saker, de borde cyklat tandemcykel i stället, säger Erik och Jörgen.

Vi har även testat utelivet i Berlin. I lördags gled vi glada i hatten runt i den ljumma försommarkvällen och njöt av atmosfären. Folk skojade och stimmade, prostituerade befläckade gatorna och man kunde köpa öl på kebabhaken. Natten avslutades på ett tyskt indierock-ställe där vi svängde våra lurviga och skrålade till det inte så indiependenta bandet Oasis. Vi hade dock vissa problem att hitta dit, men det är ju inte så konstigt när inte ens tunnelbanapersonalen vet hur långt man ska åka:



Hur som helst, nu kan grabbarna Berlin och i morgon cyklar de vidare söderut. Gamla krämpor är läkta och minnet av hårda etapper har sen länge bleknat i deras små guldfiskhjärnor. Så vi tror på en fin tur utan gnäll.

Hej mamma!

Till våra kära mammor.

Efter att bott i tält och blåberg ett par dag så har vi som sagt nu levt lyxliv i Berlin och bott på intressanta hostels... så här såg vårat hostel ut som producenterna lyckats hitta på, mysigt va?

Ja just Berlin är ju en väldigt speciell stad har vi märkt av någon konstig anledning så har dom lagt sandgolv på restaurangerna här, trevligt dock men jobbigt med sand i skorna. Men Patrik stormtrivs som man kan se. Vi har även hunnit med att kolla in nattlivet när Eriks polare Inga som bor här har guidat oss runt på halvskumma indiepopklubbar med ett jävla drag på. Blir dock väldigt sena kvällar när man i Berlin inte går ut på klubbar förän 2 tiden på morgonen. Detta har även medfört att vi måste ta ännu en vilodag här i Berlin och kommer inte fortsätta cyklingen förän på tisdag...

Världspremiär! TANDEM-TV!

21 mil på bakfyllan...

Efter att tagit en vilodag i Rostock och tittat på Championsleague final så var det åter tillbaka till verkligheten när vi kl 9 insåg att om vi skulle hitta fram till Berlin så var det bäst att börja trampa...

Men som det hänt förut på den här resan så insåg vi att vi inte planerat så bra som vi borde... Efter ett par mil så visade det sig att kartan som inte är allt för detaljerad visat en väg som absolut inte fanns och jag och Erik var ute på tyska gamla militärområden där det tydligen fanns blindgångar och farliga saker som vi inte riktigt förstod för det stod på tyska (Patrik förklarade senare). Ni kommer även att få se lite bilder på vårat äventyr med den tyska militären senare. Detta blev en kostsam upplevelse när vi cyklade flertalet mil ute på konstiga skogsvägar och även sandvägar flertal mil helt fel i skogen.

Jaja hur som helst det blev en riktigt monsterdag och både jag och Erik grät på cykeln när vi 14 timmar senare närmade oss grabbarna väldigt långt från Berlin och åt mat och gick å la oss för några timmar dålig sömn i ett iskallt tält...

Nåväl dagen efter så var det endast 5 mil till Berlin där våra sköna producenter bokat ett "skönt" naturhostell (en helt annan historia som ni får höra mer om senare) trodde vi... men det blev tolv mil cyklande och våra två tuffaste dagar hitills var averkade. Vi lyckades även med vår första krasch när Erik styrde ner oss i ett dike strax innan Berlin. Nu är det bara plåster och öl som hjälper oss för att kunna återhämta oss i ett par vilodagar.

Leaving Rostock, never easy

Vi vill till att börja med be om ursäkt för det föregaende inlägget. Vi tänkte vara lite roliga och köra en klassisk skrivstafett pa Stadsbibblan men en sk "kärringjävel" satte effektivt stopp för oss genom att sköta sitt jobb. Kronologin blev lidande men ni fattar säkert!

Gardagen spenderades i semi-mysiga Rostock. Turistande, glass i park, öl i park etc. Vi lyckades efter idogt letande hitta en sportbar och till kvällningen satt vi med en ganska liten men ganska högljudd grupp tyskar pa husets bästa platser och avnjöt Champions League-finalen. En försmak av vad som komma skall, gissa om vi trivdes!
Sen att allt gick at helvete (borde man inte fa lägga om en straff om man halkar?) och att vi ställde in klubbandet och istället mös ner i Blaberg är ju en annan historia. Hoppas Jugga och Erik väljer tältet snart igen, visst är det müsigt men zumteufel sa trangt.

Imorse vaknade jag av att jag höll pa att dö. Sa sjukt varmt. Sparkade ut killarna pa cykeln för allas bästa och dom pabörjade gladeligen resans längsta etapp mellan Rostock och Berlin. Smala 20 mil skall avklaras idag. Pojkarna har haft det lite kampigt efter Köpenhamn Maraton. Att springa är uteslutet men dom kan nästan ga normalt igen och cykla verkar ju funka.

Nä, nu gar jag och Johan och tar en glass.

Skrivstafett i Rostock

Vi lämnade Köpenhamn efter en sista utekväll med Mettes kille Mark. Vi cyckelkillar lyckades att ta oss iväg hyfsat tidigt men producenterna är ju van med en helt annan vardag och lag och gotta sig i lägenheten. Ganska knäckande att bege sig med förstörda ben efter maraton och cyklande medan grabbarna gnälde över att vi förde oväsen när vi lagade gröt.Men pa vag var vi mot landet som gett oss...
Andreas Brehme, världskrig och sauerkraut. Vi satt pa dack och chillade i solen, vinden smekte vara lite stubbiga kinder och masarna lekte som bara masar kan. Efter tva timmar av idyllisk farjetur utan bogvisir-incidenter dockade vi med norra Tysklands sköna hamnstad Rostock. Efter lite intressanta vägval kom vi efter hand närmare och närmare centrum eller zentrum som det kallas här. En stor parkering passade Jonas Blaberg som tvarsvangde in och stallde upp sig som en stolt svan.... Den sista natten i Danmark spenderades i ett tält vid havet. Mysigt och idylliskt kan tyckas men da skall vi ha klart för oss att ett festivaltalt saknar den nodvandiga isolering som behövs för att uppna nagot som kan liknas normal kroppsvärme. Speciellt om sovsäcken inhadlats för 150 kr. Blaberg var tydligen varm och skön dock...
För tillfället befinner vi oss i nün sorts drömskt tillstand. Kan det bli mkt bättre än sahar? Nu blir det trepunktstvatten (vatten schmatten) vid Blaberg och sa vidare till Sportbaren. Müsigt.

Back on track

Nu drar det igång igen... efter några dagars vila från cyklen skulle man kunna tro att det är med pigga ben vi trampar iväg på dagens 15 mil långa etapp. Tyvärr satte ett visst maratonlopp i söndags stopp för det. Varken Erik eller Jörgen är i närheten av en normal gångstil, men provcyklingen tidigare gav dock klartecken för avfärd.
På hemmaplan har vi just tryckt i oss ett stort lass gröt medan våra producenter ligger och myser under täcket i deras bäddsoffa. Målet med dagens etapp är att ta oss ner så nära som möjligt för att kunna ta färjan över till Tyskland imorgon.

Våra förhoppningar är att inom loppet av ett par dagar ha dragit igång Tandem-TV vilket vi tror har alla förutsättningar att bli en succé! Förslag på inslag eller på profiler ni tycker vi bör söka upp under resan tas gärna emot.

Vi tänkte passa på att tacka för vårt boende längs vägen! Det har varit super.
Stockholm- Johan och Emma.
Linköping- Danne.
Ödeshög- Klabbe.
Jönköping- Emil och Maria.
Göteborg- Erik och Anna.
Malmö- Zandra och Linus.
Köpenhamn- Mette.

Nu väntar dock ett par tunga nätter i tält, medan våra producenter lär gotta sig i varma och bekväma Blåberg som stoltserar med två sängar monterade i bakdelen av bussen...

Producenter på plats

Sent på söndagskvällen rullade två produktiva producenter in i Red Light District i Copenhagen, Denmark. Det visade sig att Jonas Blåberg behövde en dag för att köra samma sträcka som cykelgrabbarna klarade av på två veckor. Fyllda av energi och glatt humör skapades en stark distinktion när de mötte två haltande maraton-löpare i trappen.
- Varför går ni så konstigt? Det ser ut som ni har bajsat på er, utbrast Patrik när han såg de trötta gossarna.
- Aldrig mer maraton, sa Jugga men fick inte medhåll av Erik som är sugen på ett nytt försök framöver.

Måndagsmorgonen i vår centrala Köpenhamnstrea var väldigt fin (tack Mette, galet att vi fick bo här trots att du åkte bort). De båda producenterna vaknade upp i skeden i den lilla bäddsoffan trots att de somnade skavfötters. Cyklisterna var självklart redan uppe och kokade gröt, de vet vad som krävs för att bli champions. Draget som skapas i Blåberg när man kör över 40 kmh hade skapat halsont hos Patrik så han fick te. Det regnade ute.

Det kostar pengar att parkera i Köpenhamn, trots att man är turist. Vi behövde mynt. Eftersom vi även behövde mat åkte vi och handlade, växeln gick till parkering. Innan vi parkerade körde vi sightseeing från Blåbergs minst sagt mysiga innandöme. Regndropparna smattrade mot taket när Erik låg utsträckt därbak och masserade sin bak. Vi åkte till Christiania för att kolla läget, det lär ju vara galet.
- Och det var väldigt speciellt, mysigt men ändå skitigt och verkar lite jobbigt. Dessutom regnar det ju, sa alla gossar i kör.

Nu ska vi ut med vår vän danske Mark. I morgon cyklar grabbarna söderut mot ett färjeläge där alla ska slå läger, när producenterna börjar tyna Blåberg är än så länge oklart.

Dessutom vill vi meddela att TandemTV startar inom kort! Första avsnittet är inspelat, på grund av grava tekniska problem kan vi dock inte lägga upp det i kväll. Det kommer dock tillföra en ny dimension till hemsidan. Ni kan börja vara förväntansfulla och dregla.

Släng dig i väggen Jörgen Brink

Erik:

Som vanligt gick jag ut med hybris och tog rygg på heliumballong 3.00. Det innebar att springa med en hare med ballong på ryggen som skall landa på 3 timmar exakt. Taktiken høll stralande under forsta halvan av loppet och strax efter varvning ryckte jag ifrån ballongen. Det jag inte visste då var att det vid 29 km væntade en vægg som skulle få Jørgen Brinks VM-vægg att likna en liten trøskel... Nar væggen kom fann jag mig pløtsligt liggande på marken med panikkramp i båda vaderna. 2 snælla damer (typ 90 år) bar mig av banan før att undvika nedtrampning av føljande massor. Ballongerna seglade førbi nær jag låg och tyckte synd om mig sjælv i rænnstenen. Loppet var øver, och jag fick krypa hem... Smærtan i benen før tillfællet ær obeskrivlig. Nu ska vi bara cykla till Østerrike... buuuuhuuuu...

Jörgen:

Jag gick ut lite lugnare än Erik förstod att det inte skulle kunna sluta bra. Kändes lite tungt första milen, sen fram till 17 km kändes det hur lätt som helst och jag funderade på om jag skulle börja springa maraton bara för att det är kul. Som vanligt så får man alltid äta upp såna tankar och strax efteråt börjar det hugga lite i vaderna. I ungefär en mil till så försökte jag att springa utan att använda vaderna typp stappla fram. Men sen efter ungefär 27 km så fungerade inte det heller så jag haltade sista 15 km meterna tror att sista milen slutade på ungefär en timme och 15 min. Jag kommer inte riktigt ihåg målgången eller sista 3-4 km (var typ svart för ögonen) men jag tror jag slutade på 3 timmar och 36 minuter, jag är ganska nöjd med tanke på att jag inte ens kunde stappla fram sista biten...

Kvällen har vi ägnat åt att dricka öl bara för att smärtan ska släppa. Men den gör inte det, så fort man rör benen så är det en smärta som jag inte upplevt förut. Tyvärr för cyklingens skull tror jag nog att vi inte kommer att ta oss iväg på nån dag från Köpenhamn...

Positivt dock att ikväll så rullade en asball Blåberg in i Köpenhamn. Resan kommer att få en helt ny dimension nu när vi har en skön följebil med!

Tandem till EM, nu med maraton.

En och en halv timme till loppet. En nervositet sprider sig i kroppen, alltså inte æn sån dær som nær man ær laddad før en fotbollsmatch utan en obehaglig jobbig ångesladdad nervositet. Under frukosten i morse så resonerade vi oss fram till att det hær kommer att bli det jobbigaste vi gjort, både fysiskt och psykiskt. Magen har kør æven sina klassiska nervositetstrick och har redan tvingat fram 3 toalettbesæk...

Nu tænker ni det ær væll bara att springa dom dær fyra milen vad ær det før gnæll...så har æven vi resonereat innan idag då vi insåg att vi faktiskt måste springa dom dær 3-4 timmarna och kænna hur benen och resten av kroppen bara vill stanna.

Jaja nu finns det ju positiva sidor med det hær också antagligen kommer det ræcka med ca 2 stycken tuborg efter loppet før en rejæl fylla!

Hær har ni två laddade killar...

København

Debatten har gått het har på hemsidan angående sanningshalten i vårt "prison break inslag". Vissa menar att vi farit med osanning och att bilderna ar lika akta som de rykten vi startat om att Klabbe Ingesson gor comeback lagom till EM. Andra menar att att P Hansson visst kan overskrida hastighetsgranserna och att ett besok i haktet nog var på sin plats. Oavsett vem som har ratt finns nu nytt exlusivt bildmaterial tillgangligt direkt fran cellen. "Sad eyes can't lie"...

Vidare kan vi konstatera att hur många hårda sangar och hala tvålar fangelset an har att erbjuda kan smartan i roven inte vara nara den vi uppnått efter 2 veckor på en tandemcykel... Rimligt vore ju darmed att slopa fangelsestraff och istallet kopa ihop en javla massa tandemcyklar. Snatteri= tandem till Saffle. Vapnat rån= tandem till Lissabon osv...

Jørgen grat ju ut tidigare har på bloggen "Buhuuu jag får inte sova. Erik vacker mig på morgonen uhhhuuu...". Till mitt forsvar vill jag saga att mannen har ett somnbehov som en mellanstor bebis och hade han fatt sova som han vill skulle vi troligen precis natt fram till Nykoping. Vackningarna har dessutom inte alls varit sa otacka som han vill framhava. I Falkenberg gick jag iofs for langt nar jag spelade upp Cara mia med Mans Zelmerløf. Det var over gransen och det mar jag daligt for. Jag har dock bett om ursakt...

P Hansson har återigen fått besoka cykeldoktorn efter att halften av ekrarna lossnat från bakhjulet. Det trodde vi aldrig om en cykel från Biltema...

Imorgon ska vi springa Køpenhamns maraton. Benen kanns som cement efter cyklingen men sa lange jag slipper sitta på sadeln ar jag anda ganska positiv.

"-Gör det ont?"

"-Nej, det går bra..." ljög jag sköterskan rakt upp i ansiktet medan jag slöt mina ögon och föreställde mig mitt nya liv med sockersjuka, brutna ben och uppseendeväckande bukfetma. Många som skriver på min wall på facebook verkar tro att vara producent är nån jävla dans på rosor. In your face!
Alla moln har en silverkant brukar man ju inte säga och i det här fallet ska kortisonet rädda mig från mitt brukliga pollenallergisammanbrott såhär års och tur är väl det så att man kan sova ostört i den här skönheten. Södra norrlands stoltaste följebil till ett tandemprojekt?

Attackläge

Blåberg hade aldrig stått stridsklar utan farsan aka Urban, brorsan aka Niklas, JP, Halvarsson, Jojje, Jim och till viss del Jocke Stenberg. Har jag glömt nån så skäms jag, men kommer över det. Stort tack för all hjälp! Vi återgäldar genom att göra TandemTillEM till nåt speciellt!

Om ni ser oss längs vägarna så honk your horn, nu åker vi!

Henke Larsson

Vi hade en riktig matsodontresa Falkenberg - Helsingborg igår, längsta hitills 14 mil... så det var med ovanligt (även för oss) ömmande rumpor och slutkörda ben vi satte oss på en uteservering i kvällsolen i Helsingborg och tog en välförtjänt öl. Som vanligt efter en dags cykling så blir man ju aspackad efter en öl, och då skulle vi träffa en reporter från lokaltidningen helsingborg... som tur var så var han av det mycket skönare slaget, resultatet kan ni se här.

Reportern gav oss även ett tips om att Helsingborg tränade kl 10:00 på Olympia och där skulle det givetvis finnas två EM-hjältar som vi ska heja fram i EM (om vi nu lyckas ta oss dit). Chansen var för bra för att inte tas till vara så dagen där på så begav vi oss till Helsingborgs träning. Väl där så visade det sig att det fanns ett riktigt skönt gäng äldre fotbollssuporters som träffades varje dag på Olympia för att fika och titta på träningarna. Citat från Gösta (90 år) "Vadå cykla hela vägen? De har ju tält med sig..." Vi fick höra en och annan rövarhistoria om fotbollsspelare från det senaste århundradet. Dom gillade även vår idé och sa att dom skulle fixa så vi fick snacka lite med Henke och Granqvist.

Henke var skön och sa att han gärna skulle cykla med men tydligen var det någon Lars som sa att han var tvungen att vara på någon landslagssamling... Däremot Christoffer Andersson anmälde sig som reserv ifall någon skada skulle uppstå. Eventuellt följer han bara med i följebilen.Nu spenderar vi kvällen i Malmö hos en gammal vän. Imorgon bär det vidare med tåg mot Köpenhamn (man får tydligen inte cykla över bron) sen börjar uppladdningen för Köpenhamn maraton... buhuhu kommer bli så jobbigt.

Sena nyheterna

Killarna är framme i Helsingborg efter att ha tillryggalagt typ 14 mil. Bäst på cykeln var Erik Olofsson (Jugga låg mest och knoppade). Väl framme blev man intervjuade av en störtskön reporter som tipsade om HIF:s träning imorgon klockan 10. Nyuttagna Henke Larsson och Andreas Granqvist kanske vill låna hojen? Den som läser får se.

Meanwhile, i Östersund, hjälper Jim till att sätta en prydlig touch på Blåberg. Han kan bli riktigt snygg om vi inte lägger bajs i maten imorgon när själva färgen ska på.

Det är mycket som ska ordnas nu eftersom jag skjutit upp allt till sista veckan. På tal om skjuta upp - jag ska upp tidigt imorgon och få kortisonspruta i rumpan så jag slipper ha pollenallergi en par veckor! Kanon ju! Även om distriktssköterskan informerat om att jag istället kommer få diabetes och osteoporos. You win some, you loose some! Mer om detta imorgon! Kram!

Innan vi gör kväll...

... passar jag på att lägga upp länkar till TV4:s TandemTillEM-inslag.

Såhär såg det ut i Göteborg och i TV4 Mitt tidigare idag.

I natt sover Erik & Jörgen vid en jättemysig strand i Falkenberg. Godnatt bloggen, vi syns imorrn!

Thank you Jebus!

Henke Larsson följer med, det var väl för väl!

Jag har nyss sett Erik & Jörgen på TV4. Bra inslag även om killarna framstod som lite skönare än vad dom ju faktiskt är. Alltså dom är sköna men inte SÅDÄR sköna. Dom var ju typ as-sköna i inslaget.

TV4 ska, om vi inte missförstått dom, lägga ut det nämnda inslaget på sin hemsida så håll utkik efter länken dit här på bloggen ni som missade det!

Pratade med Jörgen nyss och tydligen så slår killarna läger i Falkenberg i natt. Upprörande givetvis, det står ju Halmstad på startsidan. Diagnos: Latmask.

Tydligen var det där med att Erik skakade galler bara en internet hoax, precis som flera av våra slugare besökare misstänkt i gästboken!

På hemmaplan återstår i princip bara pimpningen av följebilen Jonas Blåberg sedan skall han stå redo för avresa och sedermera rendezvous med Erik & Jörgen i Danmark. Hoppas killarna fått död på latmasken då, ser ju ut på omröstningen som att det blir båda två som springer Köpenhamn Maraton på söndag! Stort grattis!

Finkan....

Tja igen

Nu har jag passat på att flyga hem fram och tillbaka till Uppsala och skrivit en tenta medan Erik ändå satt i arresten. Nu kommer vi bara till det stora problemet att vi måste fixa ut honom så resan kan fortgå, vi är lite sugna på att cykla sträckan Göteborg-Halmstad imorgon. Eller det var helt fel ordval, sugna är vi inte alls men vi är så illa tvungna om vi ska kunna hålla tidschemat. Jag har lite bra ideér för att få ut honom jag provar antingen klassiska limpan som jag bakat in en fil i..

Eller om det mot all förmodan inte skulle funka så har jag gjort en ritning över fängelset, med en rymningsplan där jag ser till att hamna i finkan jag själv också, väl där sen så flyr jag med Erik. Vi tar oss till gränsen och lever lyckliga på tandemcykeln på okänd ort under resten av våra liv...

Förresten, jag kanske skulle behöva ett par limpor cigg för att kunna köpa oss lite hjälp av de andra internerna så jag är tacksam för tips om var man kan få tag i billig cigg?

Om det här skulle lyckas har vi en liten plan för vad vi ska göra på söndag. Eller med vi så menar jag Erik, hur som helst nån ska göra det eller båda två. Vi får lotta eller rösta typ. Hoppas bara inte att det blir jag... http://www.copenhagenmarathon.com/1we.aspx

Ofrivilligt avbrott

På väg ut ur Göteborg på söndagsmorgonen stötte vi på problem. Just när vi växlat upp P Hansson på högsta växeln och ställt in sikte på Halmstad blev vi invinkade i en poliskontroll. Vi hade tydligen överskridit den tillåtna hastigheten med marginal, men problemen var inte slut där...
Det visade sig att fredagens bankett fortfarande gjorde sig påmind när vi båda tvingades att blåsa. Dryga böter väntade...

Våra vilda protester mötte inget gehör...

För tillfället sitter Erik inne på ännu obestämd tid för fortkörning, våldsamt motstånd och diverse andra mer eller mindre allvarliga förseelser. Jörgen lyckades däremot att snacka sig ur det hela med hänvisning att han var omedveten av vad som pågick och tvingats att åka med på tandemcykeln. Han har istället återvänt till Uppsala för att att skriva en tenta under måndagen.

Tandem till EM är just nu i farozonen.

Fortsättning följer...

Vilodag i Göteborg

Så var det då dax för vår andra vilodag efter att ha varit ute på vägarna i en vecka... Rumpan gör inte lika ont lägre. Erik lider av något konstigt fel, han vaknar väldigt tidigt på morgonen och har hittat på nån grej med att han ska väcka mig på roliga sätt. Först i Jönköping så slängde han in en galen katt i rummet där jag sov som mjauade och slickade på mig tills jag tog mig upp. Sen i borås så vaknade Erik som vanligt klockan fem i tältet av att han frös så han stack ut och sprang (ja det är sant och helt sjukt) och sen när han fick nog så rev han hela tältet med mig sovande i det. Riktigt störigt, jag ger igen med att låta bli att trampa i uppförsbackarna. Men han kan vänta sig mer hämnd!

Kolla vad Erik gör med mig, morgonen är en ren plåga på den här resan

P.Hansson gick ju sönder som det stått i bloggen. Det var typ drevet mellan tramporna bak och kedjan som pajade. Det var en intressant situation som vi borde ha förstått skulle hända under resan när jag och Erik står som två frågetecken och inte har en aning om vad som är fel med cykeln. Vi fick i alla fall gå över två timmar för att ens hitta ett hus där vi som tur var lyckades få skjuts till Ulricehamn. När vi lämnade in cykeln på en cykelverkstad fick vi en intressant kommentar när du frågade om det verkligen var så smart att cykla på en biltemacykel ända till Österrike. Dom tyckte att det var lite galet och här har vi trott att P.Hansson är värsta vrålåket.

Jaja den välbehövliga vilan idag har spenderats med att bada och åkt fulla varma rällsbussar.. Nu är det bara att hoppas att vädret håller i sig även söderut!

Att förstöra en tandemcykel 101

-"Buhuhuhuuu! P. Hansson är trasig! Vi måste gå tre mil till Ulricehamn uuuuhuhuhuuu!"
Det är svårt att känna sympati efter att ha fått ta del av vad som hände minuterna innan P. Hansson havererade. Se själva:
Tydligen lyckades Erik sätta en mollbergare. Helt sjukt. Tur att grabbarna på cykelverkstan visste vad dom gjorde - Erik, Jörgen & P. Hansson når snart Göteborg!

Baksmälla när cykel la av

Efter Klabbe-succén kom i dag den första riktiga motgången för våra tappra hjältar. På förmiddagen strax innan lunchtid tappade cykeln "P.Hansson" lusten och ville bara stå och spinna på stället. Förmodligen var P.Hansson sotis på Klabbe och spelar nu svår för att få lite extra uppmärksamhet. Hittills har den dock mest fått svordomar kastade efter sig då Erik och Jörgen var tvungen att leda cykeln i över två timmar.
- Helt klart jobbigare än att cykla, var grabbarnas korta kommentar.

Två mil innan Ulricehamn fick Erik och Jörgen syn på en gård dit de gick för att få lite hjälp. P.Hansson ville inte låta sig repareras av sådana lekmän utan insisterade på att få åka skåpbil in till stan.
- Vi är lite arga, men vi förstår honom samtidigt. Vem vill ses om av en distriktssköterska i Mattmar när man kan få ligga på kirurgen på Östersunds lasarett med god dropp, var grabbarnas målande liknelse.

Sagt och gjort, just nu liftar hela ekipaget in till Ulricehamn och den fina cykeldoktorn. Livebild!

Jakten på Klabbe!

Som alla redan förstått så var förväntningarna givetvis skyhöga när vi närmade oss Ödeshög. P. Hansson uppnådde nytt hastighetsrekord någon mil utanföt samhället till både Erik, Jörgens och framför allt vår grodas stora jubel (60,4 km/h)! Anledningen är givetvis att en av våra stora idoler är fostrad i den klassiska orten. Han är en av få som klarat av att hugga 5 hektar skog samtidigt som han ledde sitt lag till seger i allsvenskan.

Väl framme så började jakten. Vi frågade lokala bybor om vart man möjligtvis kunde finna honom. Nere vid Vättervallen hittade vi några sköna små fotbollslirare som berättade att Klabbe setts köra fotbollsmål på en traktor tidigare under dagen. Efter att vi scannat av samtliga traktorer och fotbollsmål utan framgång så misströstade vi med en engångsgrill och en varsin norrlands guld i ett skogsbryn. Men vi är inte killarna som ger upp...(eller vi får se) i alla fall inte det här fallet. Så vi begav oss tillbaka till Vättervallen där vi fått nys om att det var cupmatch i Östgötacupen och Ödeshög spelade. Matchen blev en rafflande tillställning men Klabbe hittade vi inte. Men när vi står och packar på vår kära hoj så står han plötsligt där! Klas Ingesson: VM-hjälte från 94, stjärna i Serie A och en man som huggt mest skog på en dag på norra halvklotet. Han undrade hur vi var funtade när vi kom på idéen att cykla till Österrike, och berättade tröstande historier om hur ont i röven han fick när han cyklade Vätternrundan 15 år gammal (med 100 mils träning). 

Efter lite småsurrande med Klabbe undrar han om var vi ska spendera natten. Vi svarar som vanligt att vi planerat det noggrant och inte har någon aning. Klabbe svarar direkt med att klubbhuset här är ju ganska ok, det finns lite soffor, dusch och kaffebryggare. Det är lugnt grabbar jag sätter även upp en lapp till vaktmästare Urban så att ni får sova ut imorgon. Så slutade vår och Klas dag i Ödeshög. Filmversonen finns snart på en blogg nära er! 

Jakten på en legend

Det var med i det närmaste sexuell upphetsning gossarna kom fram resans nästa checkpoint idag. Ödeshög är klassisk fotbollsmark ty här föddes en av svensk fotbolls största ikoner Klas Ingesson! Efter en fenomenalt smaskig karriär som fotbollsspelare är cirkeln sluten och Klas tillbaka där allt en gång började. Nu jävlar skulle Erik och Jugga hitta Klabbe! Men var skulle man börja?

Efter en mängd fruktlösa Klabbe-efterfrågningar på byn fick man tillsist en livlina. Ödeshögs IK skulle ta sig an Skeninge i Östgötacupen.
Jörgen och Erik slog sig ner i kvällssolen och väntade tålmodigt. Klabbe kunde inte vara långt borta nu.

"Jamen hur i helvete gick det då!? Hittade då dom Klabbe för i helvete?" undrar ni.

Det tvistar de lärde om. Det enda jag vet är att jag fick den här lappen mms:ad från Jörgen.

Tandem till EM kan bli större än vi någonsin vågat hoppas.

Lägesrapport från basecamp

Långt ifrån händelsernas centrum känner jag mig både hjälplös och svekfull, jag borde stödja våra tappra kamrater i deras kamp mot skavsår och muskelbristningar. Dessutom är jag rädd att grabbarna har blivit lite fartblinda, visst går det lite väl fort? Jag är dock glad att medieintresset har blivit stort. Dels får grabbarna den uppmärksamhet de förtjänar och dels kan vi andra vara rätt säkra på att de inte längre vågar ge upp. Ty, supporterskaran har växt sig alltför stor och besvikelsen skulle bli enorm ute i stugorna.

Det jag kan bjuda på är en överblickande lägesrapport. Den 30 april hade vi en releasefest för projektet i Uppsala. De båda huvudpersonerna hade dock laddat lite väl hårt och cykeln löd inte deras vingliga kommandon (däremot diskade Erik iförd endast boxerkalsonger). Därför blev den tänkta cykelturen genom Ekonomikumparken inställd. PR-avdelningen jobbade dock idogt på och delade ut pannband med snyggt tryck. Läckert.

Den 2 maj startade färden. Utan pompa och ståt men med en jädra inställning från grabbarna. Dock räckte den bara till Märsta, det krävdes nästan lite övertalning för att få dem att fortsätta till Stockholm. På kvällen underhöll två slitna pojkar med cykelhistorier, den ena värre än den andra. Trots att de bara hade cyklat en dag skarvade de som två gamla storfiskare. Morgonen efter tog de sig upp på hojen för en lång tur till Nyköping. Väl där åtnjöts en läcker middag och sömnen var god i tältets kingsize bed. Under dag tre tog de sig till Linköping och checkade in på Hotell Daniel Forsberg. På den fjärde dagen blev de halvkändisar i Linköping och passade på att både göra smygreklam för en stor livsmedelskedja och sprida korkade citat.
Ett mess från Erik kan sammanfatta den första delen av resan:

"Hej! Tänkte bjuda på en disk i cykeltights den här morgonen :). Vi närmar oss Nyköping. Borde vara framme vid kl 20. Nära bristning i baksidan, begynnande skavsår i röven, pauser på grund av tappad känsel i ballen men annars allt väl tror jag. Ledsen för valborg."

Nu blickar vi dock framåt och jag ser fram emot ett mer positivt mess, typ:
"Hej din lilla mes, kommer du snart med följebilen? Våra groupies måste ju ha någonstans att sitta, vi får bara plats med en på pakethållaren. Vi skriver autografer och känner oss sjukt starka i kroppen. Vaselinet har gjort skinnet mjukt som bebishud och skavsår är ett minne blott. Triangiaköket har slängts då vi blir bjudna på sjyssta sponsormåltider morgon, middag, kväll. Tältet signerade vi och sålde för 20 lax när vi fick guldkort på Hilton hotels. Väl mött/the tandemkings"

Jag gör plats för det messet i inkorgen, och längtar redan.

Återhämtning i Linköping

Första vilodagen spenderades i Linköping. Trots att vi bara cyklat tre dagar innan så kändes det välbehövligt och det var fantastiskt skönt. Vi började dagen med att ta en opackad P. Hansson ner till Linköping centrum för en lunch i solen. Efter det hårda slitet de senaste dagarna så tyckte vi att vi förtjänade en öl till lunchen. Detta var dock inte våra kroppar beredd på och svarade med att bli märkbart påverkade. Under lunchen ringer våran hotellvärd Daniel och meddelar att han har kontaktat lite media som eventuellt kommer ringa under dagen. En timme efter har 5 tidningar och en radiokanal hört av sig. Helt sjukt. Danne är numer vår marknadschef anställd på heltid. Han är grym! Om det var lunchöl eller cykelbränna som gjorde det är oklart, men vi har lyckats leverera ett flertal mindre genomtänkta citat (vissa deltagare hävdar att de blivit felciterade...) Läs mer på http://www.jnytt.se/Read__15787.aspx och mer lär följa...

Imorgon lämnar vi lyxlivet i Linköping och beger oss till klassisk fotbollsmark, närmare bestämt Ödeshög. Här kommer vi att hugga ved och träna kroppstacklingar i sann Klas Ingessonanda.

Återförenade: Erik, Roger och Daniel Forsberg

Dag...4?

Det var bättre förr. Då behövde inte ett samtal från Jörgen eller Erik betyda att man var in for a world of, visserligen befogat, gnäll. Erik gnäller på vaselin-priserna och Jörgen gråter helt ogenerat av smärtan. Det är väldigt annorlunda.

On the flipside har vi dock (och det här är ett bra tips!) tryggheten man kan finna i att killarna alltid har det lite, lite sämre. Oavsett vilken motvind livet testar oss med den närmaste månaden kan man alltid ägna tandemkillarna en tanke och vips så var inte munblåsan, Deal or No Deal eller deklarationen lika jobbiga längre.

Deklarationen ska Jugga dessutom hjälpa mig med. Det ska bli skönt att få den avklarad.

Det här är vår följebil som vi valt att döpa Jonas Blåberg. När vi hämtade honom stod han stelfrusen, bortglömd och oälskad i Pilgrimstads mörka skogar.
Idag är läget lite annorlunda för Blåberg där han står i trendiga Östersundsförorten Torvalla och gottar sig i solen, nybesiktad och nyinredd med en smalare dubbelsäng (mysigt). Pentry, plasma-tv, minibar och cykelställ kommer vi inte att ha. Eller vad fan, jag kan höra med farsan.

Jag och Johan åker och understödjer cykelkillarna om knappa två veckor. Innan dess ska Blåberg ha fått en häftig Sverige-utsmyckning och jag en insulinspruta i rumpan.
Smaka på den, gräspollenhelvete!

Och så har det blivit dags för dagens Lirare vi minns! Håll tillgodo!


Det är väl det man kallar för body surf? Höhö.

Nu måste jag ringa Jugga och höra hur vi skulle göra med deklarationen. Hoppas det inte blir så gnälligt, vore skönt att ha den avklarad.

Det är vägen dit som är mödan värd...

Äntligen anlänt till Linköping. Ännu mer medvetna om hur fantastiskt dumt det här verkligen är...

Etapp 1: Stockholm - Nyköping 12,5 mil, nu tänker ni att så långt är det ju inte. Men då kan ni sätta er på en valfri tandemcykel och försöka att hitta lämpliga vägar ner så tror jag nog att det kommer sluta med något liknande för er. Vi hann i alla fall stanna i Kungens kurva och köpa nya ringklockor, en fram med en kompass, som tyvärr inte funkar och en bak som ni kan se på bilden, riktigt cool och sjukt störig för den som sitter fram. Fram kom vi i alla fall. Lagom till solnedgången hittade vi en fin tältplats brevid ett avloppsreningsverk. Det var bara att slå upp tältet och laga till en finare middag bestående av makaroner och köttbullar.

Etapp 2: Nyköping - Linköping lika jävla långt som dan innan...

Dagens svarta kamel går till Karin Boye för att hon påstått att det är vägen dit som är mödan värd. Hon kan aldrig ha cyklat på en Tandemcykel några längre sträckor.

Positivt dock att jag jobbat in en schysst cykelbränna.