Dag...4?

Det var bättre förr. Då behövde inte ett samtal från Jörgen eller Erik betyda att man var in for a world of, visserligen befogat, gnäll. Erik gnäller på vaselin-priserna och Jörgen gråter helt ogenerat av smärtan. Det är väldigt annorlunda.

On the flipside har vi dock (och det här är ett bra tips!) tryggheten man kan finna i att killarna alltid har det lite, lite sämre. Oavsett vilken motvind livet testar oss med den närmaste månaden kan man alltid ägna tandemkillarna en tanke och vips så var inte munblåsan, Deal or No Deal eller deklarationen lika jobbiga längre.

Deklarationen ska Jugga dessutom hjälpa mig med. Det ska bli skönt att få den avklarad.

Det här är vår följebil som vi valt att döpa Jonas Blåberg. När vi hämtade honom stod han stelfrusen, bortglömd och oälskad i Pilgrimstads mörka skogar.
Idag är läget lite annorlunda för Blåberg där han står i trendiga Östersundsförorten Torvalla och gottar sig i solen, nybesiktad och nyinredd med en smalare dubbelsäng (mysigt). Pentry, plasma-tv, minibar och cykelställ kommer vi inte att ha. Eller vad fan, jag kan höra med farsan.

Jag och Johan åker och understödjer cykelkillarna om knappa två veckor. Innan dess ska Blåberg ha fått en häftig Sverige-utsmyckning och jag en insulinspruta i rumpan.
Smaka på den, gräspollenhelvete!

Och så har det blivit dags för dagens Lirare vi minns! Håll tillgodo!


Det är väl det man kallar för body surf? Höhö.

Nu måste jag ringa Jugga och höra hur vi skulle göra med deklarationen. Hoppas det inte blir så gnälligt, vore skönt att ha den avklarad.