Som vanligt gick jag ut med hybris och tog rygg på heliumballong 3.00. Det innebar att springa med en hare med ballong på ryggen som skall landa på 3 timmar exakt. Taktiken høll stralande under forsta halvan av loppet och strax efter varvning ryckte jag ifrån ballongen. Det jag inte visste då var att det vid 29 km væntade en vægg som skulle få Jørgen Brinks VM-vægg att likna en liten trøskel... Nar væggen kom fann jag mig pløtsligt liggande på marken med panikkramp i båda vaderna. 2 snælla damer (typ 90 år) bar mig av banan før att undvika nedtrampning av føljande massor. Ballongerna seglade førbi nær jag låg och tyckte synd om mig sjælv i rænnstenen. Loppet var øver, och jag fick krypa hem... Smærtan i benen før tillfællet ær obeskrivlig. Nu ska vi bara cykla till Østerrike... buuuuhuuuu...
Jörgen:
Jag gick ut lite lugnare än Erik förstod att det inte skulle kunna sluta bra. Kändes lite tungt första milen, sen fram till 17 km kändes det hur lätt som helst och jag funderade på om jag skulle börja springa maraton bara för att det är kul. Som vanligt så får man alltid äta upp såna tankar och strax efteråt börjar det hugga lite i vaderna. I ungefär en mil till så försökte jag att springa utan att använda vaderna typp stappla fram. Men sen efter ungefär 27 km så fungerade inte det heller så jag haltade sista 15 km meterna tror att sista milen slutade på ungefär en timme och 15 min. Jag kommer inte riktigt ihåg målgången eller sista 3-4 km (var typ svart för ögonen) men jag tror jag slutade på 3 timmar och 36 minuter, jag är ganska nöjd med tanke på att jag inte ens kunde stappla fram sista biten...
Positivt dock att ikväll så rullade en asball Blåberg in i Köpenhamn. Resan kommer att få en helt ny dimension nu när vi har en skön följebil med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar